Min Volontärresa

Sista veckan!

Efter ett dygn med Ac, varmvatten och risfri middag tog vi en taxi tillbaka till Takham på söndagkväll.

Byn vi bor i heter Takham och inte Singburi som jag hela tiden trott J. Totalt omöjligt att hitta till. När vi kom fram till centret möttes av Pi-One som är vår kordinator. Han såg trött ut…. Det hade kommit många nya volontärer som skulle installeras och många som kommer blir nog lite chockade av thaistandarden i rummen. Vi åt lite snabbt och gick sen till vårt rum. Somnade så fort jag la huvudet på kudden.

 

Måndag:

 Startade dagen med en rundtur på barnhemmet för dom nya volontärerna. Eftersom det är min sista vecka så vill jag hitta någon som ska stanna lite längre som kan starta nya projekt  och fortsätta med det som vi startade som t ex försöka duscha barnen och byta lakan i deras sängar. Men för att det ska funka så måste det finnas någon som tar tag i sådana saker och som inte är rädd för lite skit under naglarna. Den gruppen som jag jobbat med under dessa veckorna har varit jättebra, saknar dock några eldsjälar som tyvärr bara var här i några veckor. Det märks att dom är borta L.

 

Efter rundturen gick jag bort till klassrummet där den sura läraren med pekpinnen håller till…. Han är iof van att se mig nu men han ser alltid sur ut när jag kommer och ska hämta Ing, Ponopong och Arnusong. Ing är livrädd för honom och förra veckan smiskade han henne med pekpinnen för att hon inte hade sina saker med till lektionen.

-Åhh det skär i hjärtat men så är tyvärr ” thaikulturen”.  

Jag vinkar snabbt till barnen att dom ska komma, sen går vi bort till ett annat klassrum för att hämta Nisa. Hon blir alltid lika glad när jag hämtar henne för hennes dagliga dusch.

 

På eftermiddagen när eleverna slutat för dagen hinner vi leka, klippa naglar, luskamma och kramas ca 1 timme innan vi ska åka tillbaka till centret. Resan hem tar ca 1 timme så jag brukar ta mig en liten powernap.

 

 Tisdag:

 Skulle egentligen till barnhemmet som vanligt med Tuck en annan kordinator som jag umgåtts mycket med frågade om jag ville följa med till Ayutthaya. Det blev en fin dag med tempel, elefanter och god mat.

På kvällen satt vi i baren tvärs över gatan.

 

 Onsdag:

 

Som alla dagar…. Dusch, tvätt av filtar, tvätt av kläder i 35 grader puh det är jobbigt. Denna veckan har det varit extremt varmt och totalt vindstilla och många gånger har man känt sig lite uppgiven.

Allt är så svårjobbat i detta landet.

 Försöker städa och tvätta undan så mycket som möjligt på dagarna men dagen efter ser de ofta som en bomb exploderat, sopor ligger utspridda på skolgården och hudarna går och äter upp alla gamla matrester.

Många volontärer har jättemånga bra idéer och vill förändra men tyvärr finns de ingen budget till detta och när jag säger att dom får stå för såna kostnader själva så är dom inte lika engagerade och visst det förstår jag. Många är ju i 20-års åldern och kanske har en stram resebudget.

Tror att det finns en budget till målarfärg, kakelplattor och andra olika underhållsmaterial. Men det finns ingen budget till barnen som t ex mediciner, kläder, hygienartiklar, rengöringsmedel m.m.

 

En stor eloge till Sophie och Franziska som idag äntligen tvättat klart 550 filtar för hand. JJJ

 

På kvällen åkte vi på barbeque, trevligt som vanligt. Mätta och belåtna åkte vi tillbaka till centret och satt och slappade i baren.

 

Torsdag:

 

Sista dagen på barnhemmet för många av oss. Har gått och förberett mig så smått hela veckan hur jag tror att jag kommer agera när jag säger adjö till barnen. Kommer jag lyckats hålla tårarna tillbaka eller stor böla????

Tror många av oss var både lite nervösa och ledsna över att lämna barnhemmet. Vi ville göra något trevligt för barnen så jag har samlat ihop lite pengar från volontärerna så vi kan ringa in glassvagnen.

Har även varit och handlat läsk, kex, frukt och beställt 1 låda is. Is är en riktig lyxvara för barnen som får sitt vatten från stora behållare som står på skolgården i stora plastlådor i 35 graders värme hela dagarna. Tror inte det är så gott att dricka 35 gradigt vatten L

Vi volontärer har två stora fryslådor fulla med is och vatten så vi brukar ge barnen i smyg lite kallt vatten som dom kan svalka sig med.

 

Barnen uppskattade vår fika och t om lärarna fick sig ett glas Pepsi och log för en gångs skull mot oss.

 

Hade även köpt lite extra saker till mina 4 hjärtebarn. Jag vet att man inte ska favorisera men jag fick något speciellt band till dessa barnen eftersom det var dom som jag tog med till sjukhuset första veckan och som jag sedan duschat, smörjt in och medicinerat varje dag i fyra veckor.

 

Den ena pojken Arnusorn som knappt var kontaktbar när vi hittade honom första veckan med en stor infektion på huvudet. Det är en så fantastisk känsla när man ser att man verkligen gjort något som hjälper och att det är en helt annan pojke som fullkomligt strålar när han kommer springandes över skolgården.

 

Ponopong: pojken som inte gör något väsen alls ifrån sig, men som helt plötsligt började gråta när vi åkte hem från sjukhuset efter ett återbesök. Igår efter vi fikat hjälpte Non (en våra kordinatorer) att berätta för Ponopong att jag skulle åka hem. När jag såg att Ponopong började gråta kunde inte jag heller hålla mig….så det blev bra med ett litet lunchbreak.

 

Ing: Åhh denna lilla charmiga varelse som lyckats slarva bort 2 matskålar och 2 skedar på mindre än 5 dagar. Som på något sätt lyckas reta gallfeber på läraren så hon får känna på pekpinnen lite väl ofta. Jag köpte en ryggsäck och la i en ny matskål, sked och lite kläder. Undrar hur länge hon har kvar dom sakerna? Har hon ingen matskål får hon helt enkelt ingen mat.  Har köpt ett litet lager och lagt i förrådet.

 

Nisa: Som förra veckan sa till mig: Chan lak khun = She loves you! sa Non till mig. <3<3<3

 

Så kom det där jobbiga avskedet när alla skulle säga hejdå. Barnen hade fortfarande lektion i thailändsk dans när Pi-One sa att vi måste åka.

Vi vinkade snabbt och diskret hejdå och satte oss i bilen. Lite snöpligt slut det där.

 Men så helt plötsligt slutar barnen och jag ser att Nisa kommer springande mot bilen och hoppar upp på flaket. Hon ger mig en sån där dunderkram och då kan jag inte hålla mig längre. Det är ett sånt där ”ögonblick”som man bara ser på film. Kommer aldrig glömma detta ögonblick.

På vägen hem sitter nog alla och smågråter bakom sina solglasögon och med proppar i öronen. För att dämpa den värsta gråten så väljer jag att lyssna på Hannes favoritband One direction. Får mig att tänka på Hannes när han sjunger på Engelska :):)

Kommer på mig själv att jag knappt pratat med honom på 4 veckor. Man har varit totalt uppslukad av annat. Som tur är vet jag att han har haft en toppensemester med sin pappa, bonusmamma och lillebror 

Väl hemma på centret är det bara till att börja packa. Känns lite skönt att lämna det sunkiga rummet . På kvällen åker vi till Tesco (som ica maxi) där handlar jag rengöringsmedel, tvättmedel, shampoo och tvål för som sista donationerna från Sverige.

 

Jaha det var den månaden. Tjoff sa det så är man i Sverige igen om 24 timmar. Saknar så klart min familj och fina vänner därhemma men detta landet är ju som mitt andra hem och därför är det så svårt att lämna.

Denna gången har jag verkligen kommit nära den thailändska kulturen och fått förmånen att lära känna så otroligt många fina människor och alla fantastiska barn. Ångrar inte för en sekund att jag åkte och jag är otroligt tacksam att jag fick den möjligheten att göra det.

 

Det kommer nog tag ett tag att landa igen efter allt jag har fått vara med om och jag kommer fortsätta mitt arbete hemifrån med att försöka ge barnen en bättre vardag. Är du intresserad av att hjälpa på något sätt så hojta till.

Man kan inte rädda hela världen men alla kan göra en liten skillnad……och det har ni där hemma verkligen gjort.

-Ni har sett till så att det sjukaste barnen fått komma till ett sjukhus och få rätt behandling och mediciner

 

Med hjälp av era donationer har jag även kunnat köpa:

 

-rengöringsmedel

-hygienartiklar

-diverse kläder

-diverse leksaker

m.m.

 

Stort tack <3<3<3